Skjortans historia
Skjortan har funnits med sedan antiken, ett universalplagg som i princip var det första ihopsydda plagg man bar. Den äldsta bevarade skjortan var enkelt gjord av ett avlångt stycke tyg, dubbelvikt och ihopsytt i ena sidan och över axlarna, med öppningar för armarna. Sedan dess har den varit rak och höftlång eller knälång, med eller utan kragstånd, med kort eller lång ärm och från början utan knapprad.
Ordet skjorta är en avledning från germanska skirt, vilket betyder kort, som kan jämföras med den långa, nämligen särken. Särken var ett långt underklädesplagg som användes av vikingatidens kvinnor. Under tidig medeltid började skjorta och skjortliknande plagg användas i Europa och under 1200-talet blev det vanligt att bära skjorta.
Under 1400-talet fick livplaggen djupare urringning, så att skjortan blev synlig som i dagens klädsel. Den var då broderad med svart eller röd silkestråd eller guldtråd. 1500-talet följde med stora kvarnstenskragar som kunde bestå av flera meter rynkad bomullsmuslin. Framåt 1700-talet började skjortan utvecklas till dagens snitt, med krage, manschetter och slips.
1871 fick skjortan knapprad framtill. Helt öppen och frontknäppt har den varit sedan 1926. Då började även mjuka kulörta skjortor sys. De hade fasta manschetter, fast dubbelvikt krage och var i samma mjuka tyg som resten av skjortan. Färgen på skjortan skvallrade om social status. Vit skjorta var ett tecken på välstånd och var förbehållet överklassen, bönderna bar blå skjorta och arbetarna grå eller brun. Först på 50-talet blev det mode för alla med skjortor i olika färger.
Skjortan som förr var ett typiskt plagg för män, har precis som byxor blivit ett unisexplagg och ett allmänt använt plagg inom många olika områden. Den finns i våra traditionella folkdräkter, i våra fritidskläder och på de mest formella områden.